Jennifer var i eufori. Konserten hade varit grym! Känslan hon fick av att stå där på V.I.P sektionen på Madison Square Garden, och lyssna på sitt absoluta favoritband, var helt magisk. Hon hade trott att Liam hade glömt bort henne och deras lilla samtal kvällen innan, men under sitt solo i Little Things hade han tittat upp på henne på läktaren, och blinkat till henne. Hon blev helt varm inombords. Nu var de påväg tillbaka till hotellet. Jennifer, Emma och Sanna. Det var redan sent när konserten slutade, och det var ganska långt tilbaka från arenan, så när de kom fram till hotellet var klockan nästan tre på natten. Emma och Sanna gick direkt och la sig, men Jennifer var för uppspelt för att kunna sova. Hon gick in i badrummet och tvättade bort sitt smink. Hon satte upp det lockiga, rödbruna håret i en hög tofs och bytte om till sin svenska-flaggan onesie. Sedan satte hon sig i soffan och satte på en film, Lejonkungen. Men efter bara ungefär 10 minuter knackade det försiktigt på dörren. Jennifer gick långsamt och tittade ut genom titthålet i dörren. Vem var uppe såhär sent? Hon såg ingen därute, men öppnade dörren ändå. Hon vred på huvudet åt vänster och såg en ryggtavla några meter därifrån. 'Vänta lite', tänkte hon.

 

"Liam!" viskskrek hon genom korridoren. Han vände sig genast om och hon gick fram till honom. "Hi" sa han blygt. "Hey, what are you doing?" sa Jennifer. "Oh, ehm, I just wanted to say Hi" han log mot henne. "But why did you go away?" frågade hon fundersamt. "I didn't know if you were awake or not, and I didn't want to wake you up" "Okay, but I couldn't sleep, still really worked up from the concert" sa hon och blinkade mot honom. "Did you like it? It's the first time we've performed the TMH songs live" "Did I like it? Are you kidding me? I loved it, you guys are so amazing!" "I'm glad to hear! So what are you up to?" "I just began to watch The Lion King" "I love that movie!" "Really? Everyone else my age thinks it's childish. Do you, eh, want to watch with me?" frågade hon nervöst och tittade ner på golvet. "I'd love to!" utbrast han. Hon tittade förvånat upp och såg honom i ögonen. Hon hade trott att han skulle säga nej. Varför skulle en världskänd superstjärna vilja titta på Lejonkungen med henne? "Really? Well, let's go" sa hon och började gå mot hennes rum. Hon vände sig om för att kolla om han följde med, han tittade på henne och log, visst följde han med. "Snälla nyp mig någon" viskade hon för sig själv. När de kom in i rummet gick de och satte sig i soffan och Jennifer startade filmen igen. "Can I get you anything? Something to drink?" "A glass of water would be great" "A glass of water it is" sa hon och gick ut i köket för att hämta två glas med vatten. "So, tell me a little bit about yourself" sa Liam när hon kom tillbaka och satte sig i soffan. "Well, not much interresting, I'm 17 years old, I live in middle-northern Sweden. I have a horse and two dogs, I have a sister and a brother," Are you here alone?" "No my sister and best friend are in the room over there sa hon och pekade mot sovrummet." "What do you do on your spare time?" frågade han. "Are you seriously interrested?" frågade hon tveksamt. "Yes ofcourse, if I wasn't, I wouldn't have asked" sa han och blinkade mot henne. "Haha okay, I go to school, I train my horse, and I draw" "You draw? That's awesome! Are you any good?" frågade han. "Umm, not really, I have some drawings here if you want to take a look" "Yes!" sa han uppspelt. Hon gick fram till sin väska och tog fram sitt ritblock och gav det till honom. He looked at your drawings while his eyes widened. "These are really good" sa han och visade en bild hon hade ritat av sin häst. "I love this one" sa han och log ett varmt leende. "Do you really think they're good? I've never showed them to anyone before" "You should, you're great!" "Thank you, that means alot" hon log mot honom. Sådär satt dom, och bara pratade med varandra, om varandra, tills klockan blev sex på morgonen. "Oh my god, I have to go now" sa Liam och reste sig från soffan. "Is it really that much?" sa Jennifer och tittade chockat på klockan. "Yeah, and I have to get up in two hours" sa han lite stressat. "Omg I'm sorry" sa hon. "Haha it's not your fault" sa han och skrattade lite. "I'll see you later?" fortsatte han. "Yes ofcourse" sa hon och följde honom till dörren. "Good. Try to get some sleep" sa han och blinkade med ena ögat åt henne. "Haha I will, you too. Bye!" "Bye, see you later" och med det var han borta.